Brist på ansvarstagande från arbetsgivarsidan

Det är nu bara ett par veckor kvar tills kollektivatalsperioden inom flera avtalsområden löper ut, dock syns inga som helst tecken på stress från arbetsgivarsidan.

Under ett antal år så har industrin gått i spesten i avtalsrörelseran och satt det så kallade märket, nivån som blivit normerande för andra områden. Detta är en princip kring vilken parterna samlats i den gemensama vetskapen om vikten av att den internationellt konkurrenssatta industrin ska sätta upp rimliga nivåer. Om inte en sektor som spelar på världsmarknaden får gå i täten så kan konsekvenserna antingen bli dödsstöten för vissa brancher, alternativt en galen inflationstakt etc.

Det är med andra ord ett inte oviktigt uppdrag parterna inom industrin har. Man torde ha en gemensam bild av att industrin inte ska begå självmord genom för höga lönenivåer, liksom att industrin inte ska agera ankare när den svenska ekonomin ska gå mot ljusare tider.

Men så kommer verkligheten ikapp, arbetsgivarna tar idagsläget inte sin del av ansvaret. Facken har satt upp en lönenivå på 2,6% som utgångsbud, det är knappast att ta i från tårna det, budet ligger i närheten av konjunkturinstitutets beräkningar på vad som är rimligt. 2,6% är förvisso lite högre än vad vissa andra länder just nu räknar på och avtalar om, men för det första så är detta ett utgångsbud, och för det andra så kan det knappast anses att 2,6% är så hiskeligt mycket så att det riskerar att hota branschens framtid.

Arbetsgivarna började på det oförskämda budet NOLL, och har nu klättrat upp och kan tänka sig att eventuellt gå med på en 0,7-ökning (knappt). Och visst, arbetsgivarnas högsta vilja hotar ju inte industrins existens inom en överskådlig framtid, men det hotar svensk ekonomis återväxt. Man tar alltså ansvar för svensk industris aktieägare, men glömmer bort staten Sverige samt arbetare och tjänstemän inom industrin. Tack för den vidsyntheten.

Nä, vill man överhuvud taget kunna göra anspråk på etiketten “Ansvarstagande” så är det nog dags att gå hem, ta en kalldusch och vakna upp. Om inte lönenivåer inom industrin går i takt med tiden, samt visar vägen inom svensk ekonomi, så hotas hela välfärdsapparaten, men det är kanske denna agenda som man har…?

Något skumt är det i alla fall med Teknikföretagen när de samtidigt vill ha ärans kaka, och äta upp den.

Det lär bli en match som inte osannolikt avgörs på övertid.. Frågan är vilka som vinner på denna dumdristiga ovilja. Lite skärpning nu. Ansvaret sträcker sig en aning längre än till aktieägarnas kavajfickor i detta fall.

Med ansvar följer skyldigheter, dags att inse skyldigheterna och sluta med dumheterna!