Världens dyraste restaurangpersonal… eller konsten att nonchalera helheten

Regeringen visar återigen upp omdömeslöshet när det gäller att förklara hanteringen av landets ekonomi och utveckling.

I det senaste förslaget, som är en del i regeringens “arbetslinje”, ingår ett förslag om att halvera restaurangmomsen. Förslaget kommer enligt finansdepartementet att kosta mer än fyra miljarder om året och det kommer med lite tur att kunna ge upp till 4000 arbeten. Ok, drygt fyra miljarder kronor delat på max 4000 arbeten, det blir en bit över en miljon per arbete och år.

Hade man valt att för samma pengar anställa lärare, vårdpersonal, poliser, läkare, förskollärare eller liknande, ja då hade det blivit ungefär dubbelt så många arbeten för samma pengar, enkel matematik!

Regeringens “arbetslinje” tål att granskas, eller förresten, den kanske inte tål en granskning. Putsar man lite på fasaden så framträder ett par möjliga faktum, antingen så är det som kallas “arbetslinjen” bara ett sätt att montera ner samhället medan man påstår sig göra någonting bra, eller så är regeringen helt odugliga på att räkna och se hur samhället utvecklas….jag tror faktiskt mer på det förstnämnda.

När man genomförde en liknande momssänkning i Finland tidigare så blev resultatet vare sig fler jobb i någon större omfattning, och inte heller några sänkta priser på maten. Pengarna gick till ägarnas vinster, och det är inte orimligt att utgå ifrån att något liknande kommer att ske i Sverige.

Nu är det ju visserligen så att restaurangbranschen ofta inte är så fantastiskt glamorös. Många av de människor som idag driver restaurangverksamhet har svårigheter att få det att gå ihop ekonomiskt och får lov att slita hårt för att kunna betala hyran. Och sen har vi de stora jättarna, exempelvis snabbmatskedjorna som utgör en betydande andel av marknaden, dessa har det inte lika knapert.

Om regeringen nu inte bara vill vara den hårt arbetande företagaren behjälplig, utan även vill lägga stora summor pengar i fickan på den globala snabbmatskoncernen genom ett bidrag i form av skattesänkning, ja då bör man väl åtminstone vara ärliga nog att säga som det är. Svenska folket kan säkerligen känna medkänsla gentemot de mindre aktörerna, samtidigt som de lär ifrågasätta McDonalds behov av att få skattelättnader som går till ännu större vinst (för billiga menyer eller bättre anställningsvillkor tror jag inte att de extra miljonerna går till).

Man får såklart tycka vad man vill om innehållet i detta restaurangbidrag, men jag anser att det är dags att börja tala klarspråk om vad man egentligen pysslar med istället för att gömma dessa förändringar i begrepp som ”arbetslinje”. Eller tycker regeringen att sanningen känns farlig?

En del av svenska folket tycker säkert att det är rätt prioritering att lägga 4-5 miljarder årligen på sänkt restaurangmoms, andra tycker att dessa pengar kan prioriteras bättre genom andra satsningar.  Jag tror dock att de flesta vill se korten på borden för att kunna bedöma nyttan i helheten.

Det är dags att här, precis som i andra fall, rensa bort flosklerna och börja prata om branschens förutsättningar och utmaningar istället. I en sådan framtidsdiskussion inryms med fördel de små företagens förutsättningar och frågan om anställningsvillkoren för ungdomarna. Likväl ryms diskussionen om vilka nivåer av beskattning som är rimliga för att få restaurangverksamheterna att gå runt samtidigt som staten garanteras intäkter för att finansiera våra gemensamma medborgerliga behov.

Politik är att tänka stort, att fånga helheten. Och utvecklingen är alldeles för viktig för att gömmas i en sänkt moms och tomt prat om någon diffus arbetslinje. För en chansning som med en stor skopa tur kan leda till knappt ett jobb per satsad miljon kan visserligen kallas för en satsning, men det förtjänar inte att kallas för arbetslinje.